Mikaela

Näst ut är Dr Snuggles, mestadels kallad Snagge. Han var så nära jag fick komma till egen häst. Vi hyrde honom från Sjöstjärnans ridläger aug2005-maj2006. Tanken var först att vi skulle ha en annan ponny men i sista sekund under mitt ridläger så ångrade jag mig. Kvar då fanns bland annat Snagge. Det var inte kärlek vid första ögonkastet egentligen. Han var okej att rida, det gick inte speciellt bra på provridningen men han var pigg och glad, samt att han var positiv och gillade att hoppa. Så valet föll på honom, och även om han var envis och slängde av mig ett flertal ggr så var han helt rätt. En helt underbar häst att hantera och ta att göra med.

DR SNUGGLES
Var en 4-årig d-ponny, ca 146 cm i manken. Fux med bred bläs och två vita strunmpor bak. Ganska kraftig och bred i modellen så han kändes mer eller mindre maxad. Riktigt trevlig ponny när han kände för det. Dock hade han kommit underfund med hur man bockar av sin ryttare vilket jag fick känna på liiite för många ggr kanske.

Han kunde absolut ingenting när han kom till mig, mer eller mindre felriden 4-åring. Han visste inte ens principen med att ha huvudet raktfram/ lite nedåt utan huvudet var som fastvuxet rätt upp. Mycket dressyrlektioner blev det och efter ett tag så kunde jag faktiskt rida honom i en skaplig form, och han var ganska trevlig men fortfarande galet envis. Men han var en riktig pärla att ha och göra med. Jag kunde göra vad som helst med honom och han gjorde allt med glädje. Han gick dessutom från att hoppa 50 cm med spretiga ben till att hoppa banor på 90-1 m, dessutom slog vi nytt rekord på 115 cm :)




TÄVLINGAR
Vi hann ut på omkring 3 CR och han var superduktig på samtliga. Första gången hoppade vi 40 och 50 cm, han hoppade med glädje även om avståden inte riktigt satt ännu. Jag minns att vi nollade i båda rundorna och jag var hur glad som helst. Andra gången hoppade vi 50 och 60 cm och även då nollade vi i båda. Sista gången så var vi på Varbergs ridklubb och allt var kaos så att säga. Snagge var mer eller mindre galen och vi kunde inte ens hoppa lilla innan vi skulle in på runda nr 2 och hoppa 70 cm för första gången. Väl inne på banan gick det galant, han hoppade som aldrig förr. Vi fick dock ett pet som var mitt fel då vi kom väldigt nära, men jag var lycklig iaf. Klassen innan hade vi nollat så vi kom inte rosettlösa hem.


HEJDÅ
Han var ju som sagt bara en hyrponny så när den 21 maj kom så var det dax att åka tillbaka med honom. Visst jag hade kunnat hyra honom ett år till men vi kände att det inte fanns något att utvecklas med tyvärr. Gud vad ledsen jag var, jag grät floder när vi hade lämnat honom, men samtidigt visste jag att han skulle få förgylla en ny tjejs liv så som han förgyllt mitt. Bästa Snagge!