en miljonare?
Ibland kommer frågan hur mycket man faktiskt älskar sin häst. Sen har jag också fått frågan flera ggr om jag skulle ha bytt bort min häst om någon stod där med en galet fin häst och var villig att byta. En häst som man vet att man kan gå långt med och som man kan bli framgångsrik med. Det kan vara ganska lockande, speciellt om man har en häst som Caga som är riktigt fin men som helt enkelt inte vill ge sig på tävling, utan som blir totalt stendöd och långsam. Men varje gång påminner jag mig själv om min underbart fina, snälla och mysiga häst. Tjejen som gör varje vardag till en alldeles speciell dag. Jag skulle aldrig kunna byta bort min häst, inte mot vilka framgångar som helst. Hur viktiga är framgångar för er? Skulle ni kunna tänka er att byta er häst mot en mycket bättre?
Min stjärna!
att rida ut...
Uteritter är otroligt bra för att variera ridningen, bygga styrka + kondition men mest av allt är det otroligt kul och mysigt för både häst och ryttare. Bland det bästa som finns är en fri, härlig galopp ute i naturen, eller att kryssa fram mellan stock och sten.
Faktum är att ju mer man daltar och ju mer försiktig man är om hästen ju mer osäker kommer den bli på foten och då kommer skador lättare att inträffa. En häst som är säker på foten och som är van vid att gå över stock och sten kommer hålla koll på sina fötter och vad den gör, vilket i regel leder till mindre skador, och hästen kan ofta räta ut en situation på ett smidigare sätt och på så vis undvika skador.
Det är nyttigt för dem att gå över stock och sten, klättra i både upp och nedförsbackar, skutta små stockar och bara få släppa loss i en fri galopp. Det är vad hästar skulle göra i det vilda, och idag tror jag faktiskt de flesta hästar är hur glada som helst om de får göra det med sina ryttare, sina kompisar. Själv älskar jag att rida ut och njuter av varje sekund, och det gör Caga också. Man missar otroligt mycket både tränings och uppskattningsmässigt om man struntar i uteritter.
Det bästa med att rida ut med Sandra är att hon inte bangar för något, hon litar fullt ut på att hästen löser situationen, över berg, över höga backar, över gärdsgårdar, allting måste såklart tas med en nypa salt. Inte vill man utsätta sin häst för onödiga risker, men faktum är att de klarar så mycket mer än vad vi tror så länge de får lösa situationen på sitt sätt och i sin egen takt. Inte skulle en häst vända om den kom till ett liten bergskulle! Jag tycker det är red idioti att inte rida ut, jag gör det så ofta jag kan som sagt. Caga älskar det lika mycket som jag. Mer uteritt åt folket, oberoende gren eller nivå ;)
Faktum är att ju mer man daltar och ju mer försiktig man är om hästen ju mer osäker kommer den bli på foten och då kommer skador lättare att inträffa. En häst som är säker på foten och som är van vid att gå över stock och sten kommer hålla koll på sina fötter och vad den gör, vilket i regel leder till mindre skador, och hästen kan ofta räta ut en situation på ett smidigare sätt och på så vis undvika skador.
Det är nyttigt för dem att gå över stock och sten, klättra i både upp och nedförsbackar, skutta små stockar och bara få släppa loss i en fri galopp. Det är vad hästar skulle göra i det vilda, och idag tror jag faktiskt de flesta hästar är hur glada som helst om de får göra det med sina ryttare, sina kompisar. Själv älskar jag att rida ut och njuter av varje sekund, och det gör Caga också. Man missar otroligt mycket både tränings och uppskattningsmässigt om man struntar i uteritter.
Det bästa med att rida ut med Sandra är att hon inte bangar för något, hon litar fullt ut på att hästen löser situationen, över berg, över höga backar, över gärdsgårdar, allting måste såklart tas med en nypa salt. Inte vill man utsätta sin häst för onödiga risker, men faktum är att de klarar så mycket mer än vad vi tror så länge de får lösa situationen på sitt sätt och i sin egen takt. Inte skulle en häst vända om den kom till ett liten bergskulle! Jag tycker det är red idioti att inte rida ut, jag gör det så ofta jag kan som sagt. Caga älskar det lika mycket som jag. Mer uteritt åt folket, oberoende gren eller nivå ;)
skrittmaskin
Skrittmaskinen är något som jag personligen verkligen avskyr, det finns inget direkt bra med den. Hästen får gå runt, runt, runt hela tiden, hur kul kan det vara? Enligt mig är det ren lathet att sätta sin häst i en skrittmaskin. Mest omotiverande och tråkiga träningen.
Det finns ingen gång som jag skulle sätta min häst i en skrittmaskin. Är det skritt för hand som ordineras av veterinär eller liknande så är det promenader som gäller om jag så ska gå ihjäl mig, hinner jag inte rida så tar jag mig tiden att gå en promenad med henne eller så får hon vila helt (vilket inte gör något då våra hästar står ute tillräckligt länge), jag rider henne lagom mycket och hon får bra med utevistelse, det finns ingen som helst anledning till varför jag skulle ställa min häst i en tråkig skrittmaskin.
Glad häst med stimulans :)
Enligt mig är det rena döden för hästens motivation och ambitioner att sätta den i en skrittmaskin där den får gå efter en annan häst, utan möjlighet att kunna nosa på vare sig människa eller häst. Nä, enligt mig är en skrittmaskin till för lata hästägare eller hästägare som inte har vett att ha sin häst i ett stall där hästen får tillräckligt med utevistelse tillsammans med andra hästar. :) Det är min åsikt, vad är din? Håller du med eller har du några bra motargumment? :)
varför mitt stall är bäst i världen
Jag tänker ofta på hur lycklig jag är över att ha hamnat i det stallet som jag har. Ingenting är värre än att åka till stallet om man inte trivs med omgivningen, människorna eller att man inte kan träna på det vis man vill. Så jag tänkte berätta varför just mitt stall, stall Lundahagen är bäst i världen, enligt mig.
TRÄNINGSMÖJLIGHETER
Vi börjar med det praktiska, vi har alla träningsmöjligheter som kan tänkas. Vi har paddock, ridhus, mindre terrängbana och en helt del fina ridvägar och ängar runt stallet. För mig är det nästan ett måste med bra möjligheter att träna, utan ridhus skulle jag förmodligen dö, det kanske låter bortskämt men faktiskt så rider jag för att träna och vill inte göra ett uppehåll under hela vintern.
Terrängbana och paddock
Ridhus och äng
FULLSERVICE
Vi har hel fullservice i stallet (ej på sommaren/bete), vilket innebär att jag endast behöver hjälpa till med något tillfälle ca 1 gång/månad när Helene är borta. Så insläpp, utsläpp, fodrningar osv ingår, också mat och spån finns på anläggningen vilket är otroligt skönt. Jag hade inte hunnit ha rullande schema då skolan tar på tok för mycket tid.
TRÄNARE
Vi har en drös duktiga tjejer som själva tävlar på hög nivå som har träningar till ett bra pris hemma hos oss. Riktigt bra tycker jag, Amanda har lärt mig hur mycket som helst. Sen finns även Sandra och Marina, samt att vi har Jill som kommer ut ibland och tränar dressyr om om vill ha någon utbildad.
HAGAR OCH UTEVISTELSE
Min häst kommer aldrig, och jag upprepar aldrig att stå i ett stall där endast ett par timmars utevistelse ingår. Det finns inget vidrigare, om det är pga brist på hagar så har stallet för många hästar i förhållande till markerna. Vi har tillräckligt med sommarbete till samtliga hästar under hela sommaren, vi har rillräckligt med grushagar och tillräckligt med gräshagar runt stallet där hästarna står under vår/försommar/ höst och på vintern vid frost/snö.
Dessutom har alla som kan/vill ha kompisar till sina hästar, alla står iaf så att de kan hälsa på en annan häst. Caga ska ha sällskap och hittills har det gått hur bra som helst. Några småsår men det skulle hon lika gärna kunna få om hon gick själv.
HELENE
Finns nog ingen bättre människa till att äga ett stall. Snällare, mer hjälpsam och trevligare person får man leta efter. Kan inte ens räkna upp hur många hon har hjälpt med sina första hästar, och hur många hon lärt bli förståndiga och duktiga hästägare. Hon har dessutom en ridksoleverksamhet där barnen/ungdomarnas välbefinnande och kunskap tillsammans med hästarnas välmåenade står i fokus. Dessutom skor hon, vilket är väldigt skönt med tanke på att jag inte behöver åka iväg och Helene tar henne när hon har tid (även om jag inte är där), och tappskor slår hon på fast hon inte alltid har tid. Guld värd!
BÄSTA STALLVÄNNER
Viktigast av allt för bra trivsel är nog trots allt vännerna. Hela stallet äer mer eller mindre ett gott gäng. Alltid är det trevligt och det finns i regel alltid en snäll prick att snacka med när man är där. Några har blivit riktigt nära vänner och för mig är det viktigt att ha kul i stallet. Även om jag älskar hästar så är ridning och besöka stallet inte kul om det innebär otrevliga människor. Alla är hjälpsamma till max, kunniga och trevliga. Inget snobberi, utan man får hjälp osv om det behövs. Man behöver aldrig skämmas över att fråga något utan det finns alltid någon med det där logiska/bra svaret som man behövde. När man är borta är det heller aldrig några problem, det finns en hel del duktiga människor som inte vill göra annat än att hjälpa till. Vi är dessutom ganska ofta flera som planerar samma tävlingar för att det blir mycket trevligare så, och är vi 3-4 st så tar vi ibland lastbilen om den är ledig vilket = mysstämning!
TRÄNINGSMÖJLIGHETER
Vi börjar med det praktiska, vi har alla träningsmöjligheter som kan tänkas. Vi har paddock, ridhus, mindre terrängbana och en helt del fina ridvägar och ängar runt stallet. För mig är det nästan ett måste med bra möjligheter att träna, utan ridhus skulle jag förmodligen dö, det kanske låter bortskämt men faktiskt så rider jag för att träna och vill inte göra ett uppehåll under hela vintern.
Terrängbana och paddock
Ridhus och äng
FULLSERVICE
Vi har hel fullservice i stallet (ej på sommaren/bete), vilket innebär att jag endast behöver hjälpa till med något tillfälle ca 1 gång/månad när Helene är borta. Så insläpp, utsläpp, fodrningar osv ingår, också mat och spån finns på anläggningen vilket är otroligt skönt. Jag hade inte hunnit ha rullande schema då skolan tar på tok för mycket tid.
TRÄNARE
Vi har en drös duktiga tjejer som själva tävlar på hög nivå som har träningar till ett bra pris hemma hos oss. Riktigt bra tycker jag, Amanda har lärt mig hur mycket som helst. Sen finns även Sandra och Marina, samt att vi har Jill som kommer ut ibland och tränar dressyr om om vill ha någon utbildad.
HAGAR OCH UTEVISTELSE
Min häst kommer aldrig, och jag upprepar aldrig att stå i ett stall där endast ett par timmars utevistelse ingår. Det finns inget vidrigare, om det är pga brist på hagar så har stallet för många hästar i förhållande till markerna. Vi har tillräckligt med sommarbete till samtliga hästar under hela sommaren, vi har rillräckligt med grushagar och tillräckligt med gräshagar runt stallet där hästarna står under vår/försommar/ höst och på vintern vid frost/snö.
Dessutom har alla som kan/vill ha kompisar till sina hästar, alla står iaf så att de kan hälsa på en annan häst. Caga ska ha sällskap och hittills har det gått hur bra som helst. Några småsår men det skulle hon lika gärna kunna få om hon gick själv.
Caga med vänner
HELENE
Finns nog ingen bättre människa till att äga ett stall. Snällare, mer hjälpsam och trevligare person får man leta efter. Kan inte ens räkna upp hur många hon har hjälpt med sina första hästar, och hur många hon lärt bli förståndiga och duktiga hästägare. Hon har dessutom en ridksoleverksamhet där barnen/ungdomarnas välbefinnande och kunskap tillsammans med hästarnas välmåenade står i fokus. Dessutom skor hon, vilket är väldigt skönt med tanke på att jag inte behöver åka iväg och Helene tar henne när hon har tid (även om jag inte är där), och tappskor slår hon på fast hon inte alltid har tid. Guld värd!
BÄSTA STALLVÄNNER
Viktigast av allt för bra trivsel är nog trots allt vännerna. Hela stallet äer mer eller mindre ett gott gäng. Alltid är det trevligt och det finns i regel alltid en snäll prick att snacka med när man är där. Några har blivit riktigt nära vänner och för mig är det viktigt att ha kul i stallet. Även om jag älskar hästar så är ridning och besöka stallet inte kul om det innebär otrevliga människor. Alla är hjälpsamma till max, kunniga och trevliga. Inget snobberi, utan man får hjälp osv om det behövs. Man behöver aldrig skämmas över att fråga något utan det finns alltid någon med det där logiska/bra svaret som man behövde. När man är borta är det heller aldrig några problem, det finns en hel del duktiga människor som inte vill göra annat än att hjälpa till. Vi är dessutom ganska ofta flera som planerar samma tävlingar för att det blir mycket trevligare så, och är vi 3-4 st så tar vi ibland lastbilen om den är ledig vilket = mysstämning!
3 lundahagen-ekipage på samma tävling :)