Mikaela

Näst ut är Dr Snuggles, mestadels kallad Snagge. Han var så nära jag fick komma till egen häst. Vi hyrde honom från Sjöstjärnans ridläger aug2005-maj2006. Tanken var först att vi skulle ha en annan ponny men i sista sekund under mitt ridläger så ångrade jag mig. Kvar då fanns bland annat Snagge. Det var inte kärlek vid första ögonkastet egentligen. Han var okej att rida, det gick inte speciellt bra på provridningen men han var pigg och glad, samt att han var positiv och gillade att hoppa. Så valet föll på honom, och även om han var envis och slängde av mig ett flertal ggr så var han helt rätt. En helt underbar häst att hantera och ta att göra med.

DR SNUGGLES
Var en 4-årig d-ponny, ca 146 cm i manken. Fux med bred bläs och två vita strunmpor bak. Ganska kraftig och bred i modellen så han kändes mer eller mindre maxad. Riktigt trevlig ponny när han kände för det. Dock hade han kommit underfund med hur man bockar av sin ryttare vilket jag fick känna på liiite för många ggr kanske.

Han kunde absolut ingenting när han kom till mig, mer eller mindre felriden 4-åring. Han visste inte ens principen med att ha huvudet raktfram/ lite nedåt utan huvudet var som fastvuxet rätt upp. Mycket dressyrlektioner blev det och efter ett tag så kunde jag faktiskt rida honom i en skaplig form, och han var ganska trevlig men fortfarande galet envis. Men han var en riktig pärla att ha och göra med. Jag kunde göra vad som helst med honom och han gjorde allt med glädje. Han gick dessutom från att hoppa 50 cm med spretiga ben till att hoppa banor på 90-1 m, dessutom slog vi nytt rekord på 115 cm :)




TÄVLINGAR
Vi hann ut på omkring 3 CR och han var superduktig på samtliga. Första gången hoppade vi 40 och 50 cm, han hoppade med glädje även om avståden inte riktigt satt ännu. Jag minns att vi nollade i båda rundorna och jag var hur glad som helst. Andra gången hoppade vi 50 och 60 cm och även då nollade vi i båda. Sista gången så var vi på Varbergs ridklubb och allt var kaos så att säga. Snagge var mer eller mindre galen och vi kunde inte ens hoppa lilla innan vi skulle in på runda nr 2 och hoppa 70 cm för första gången. Väl inne på banan gick det galant, han hoppade som aldrig förr. Vi fick dock ett pet som var mitt fel då vi kom väldigt nära, men jag var lycklig iaf. Klassen innan hade vi nollat så vi kom inte rosettlösa hem.


HEJDÅ
Han var ju som sagt bara en hyrponny så när den 21 maj kom så var det dax att åka tillbaka med honom. Visst jag hade kunnat hyra honom ett år till men vi kände att det inte fanns något att utvecklas med tyvärr. Gud vad ledsen jag var, jag grät floder när vi hade lämnat honom, men samtidigt visste jag att han skulle få förgylla en ny tjejs liv så som han förgyllt mitt. Bästa Snagge!

Skånhällas Jesper, var häst nr 2. Eller egentligen red jag honom lite innan jag red Tuffis men det var inte spciellt länge. När Tuffis sen åkte så frågade Lena mig om jag ville rida Jesper, mest för min skull men också för att min kusin Jesper var lite för liten och inte klarade av att rida honom ordentligt alla ggr.


SKÅNHÄLLAS JESPER
Otroligt trevlig c-ponny född 95. Lite grövre och större än Tuffis då han var 138 cm i mankhöjd men otroligt mycket bredare och kraftigare i typen. Kanontrevlig häst som man kunde göra det mesta på, väldigt snäll men kunde också vara stark och lite svårriden ibland. Ingen häst har dock lärt mig mer än Jesper, dessutom var han en utav de ponnyer som jag har haft mest kul med :) Typiskt ponnyansikte och till och med mamma var lite kär i honom.

Han kommer från en uppfödare i Skånhälla, därav namnet Skånhällas. Den gubben har förr upp många hästar och han är väldigt välkänd här i området, föder upp otroligt trevliga och ridbara New Forestponnyer, Jesper är en av dom. Jag har stött på flera genom tiderna och alla är otroligt trevliga, dock börjar gubben bli gammal nu så tanken är att hästarna ska säljas (vilket Sandra i stallet håller i, därför kommer det titt som tätt hit hästar från honom). Jesper är dock den första jag stötte på och den för mig mest speciella :) Någon mer kommer nog presenteras senare i denna serien :)


VÅRT FÖRSTA MÖTE
Var långt innan jag började rida honom, det var en gång när vi skulle åka skridskor och vi mötte Daniel som då ägde honom på grusvägen. Lena sa redan då, att om han någon gång skulle säljas så var hon intresserad. Så blev det också, tror det var något halvår-år senare som dom fick hem honom. Det var tänkt att han skulle ridas av mina två kusiner, vilket han också gjorde. Vid ett sneare tillfälle fick jag chansen att rida honom 2-3 dagar i veckan, eftersom min kusin Jesper hade fått en till lite mindre ponny och min andra kusin slutade rida.

Vi gjorde otroligt mycket kul tillsammans och han funkade som sagt till precis allting :) Vi red ut, red barbacka, hoppade, red dressyr osv. Han var verkligen den perfekta allroundponnyn. Även om han avr stark och sådär så lärde jag mig supermycket på honom, då man var tvungen att verkligen rida. Han var pigg och sådär men det krävdes noggrann ridning då han lätt kunde flyta ut eller hitta på bus!


TÄVLINGAR
Vi hann faktiskt bara med en tävling, en CR. Vi hoppade bara 50 o 60, men det gick kalasbra och vi var felfria i båda. Det var hur kul som helst, dock hann vi inte med någon mer pga att jag slutade rida honom ganska kort där efter. Rundorna gick i 180 km/h båda två och både mamma och Lena var nog lite smått nervösa. Jag log hela tiden och Jesper hade öronen spikrakt framåt, man märkte att han saknade att tävla (vilket han gjort en hel del med Daniel), så han var glad över att åter vara på tävlingsbanorna :)

HEJDÅ
Efter ett par år ville dock Lena sälja Jesper, då min kusin kommit längre i sin ridning och ville ha något mer åt tävlingsponnyhållet. Vi ville egentligen köpa honom, för vi passade så himla bra ihop och mamma gillade honom verkligen. Det lilla problemet var att han bara var c-ponny, jag var inte för stor då men jag var också bara 13-14 år och skulle växa lite till, så det var tråkigt. Om han hade varit några cm större så hade vi köpt honom.

Jag fick visa honom och sådär och han fick en kanonbra ägare, som tävlade honom i hoppning och gjorde honom till en otroligt slimmat tävlingsponny. Jag har pratata med henne och sett bilder på honom, han var hur glad och nöjd som helst. Sen dess har han sålts igen till en liten tjej som har honom nu, som jag pratar med till som tätt. Sist jag pratade med henne var dock ganska länge sen, då var de ute och hade roligt på lite CR osv, jag tror han har det kanonbra! Lever livet, och är lite som en halvpensionär ska vara :D

Bilderna är få och dåliga, jag har dessutom inte sparat orginalen utan har bara med text på. Klantigt jag vet.

Mr Tuffguy även kallad Tuffis var min första privata sköthäst. Red honom 1-2 dagar i veckan oh ibland när ägaren var borta, vilket hon var ganska ofta. Lyckan var fulländad även då Han egentligen inte var någon optimal första sköthäst. Dock stod han hos min faster så hjälpen fanns där hela tiden trots att jag bara var 11 år.

MR TUFFGUY
Var en c-ponny på då ca 18 år. Ingen visste väl så mycket om honom egentligen, mer än att han tyvärr var misshandlad tidigare och därför var rädd (läs panikslagen) för det mesta, slangar, klippmaskiner, män, spön osv. Han var väl runt 138 cm i mankhöjd skulle jag tro och stickelhårig fux. Även fast han var specell så var han gudasnäll när han litade på dig och hur gó och mysig som helst.

Han var het som tusan, hade väl säkert gått mycket bättre om jag ridit honom idag men han var svårriden och egentligen mer svårriden än vad som var optimalt för mig. Han kunde gå fint i dressyren men om han fick välja så taktade han gärna med huvudet rakt upp i luften. Hoppning var det han gillade bäst även om han kanske inte var speciellt snäll eller pålitlig där heller. Kunde stanna rakt upp och ned trots att man kommit helt rätt osv, och stannade han hade man tur om man satt kvar för det var verkligen tvärniter han gjorde.

VÅRT FÖRSTA MÖTE
Jag var hos min faster och red min kusins ena ponny och då hade Alex just tränat för Lena (min faster) på Tuffis. Lena frågade helt enkelt om Alex kunde tänka sig att jag red honom något varv på banan just eftersom hon ville att Alex hade honom ett par dagar i veckan. Sagt och gjort, och även om hästen var halvt vild och taktade hela varvet runt på travbanan så var jag kär. Jag blev totalt förälskad i denna ponny! Lyckan var fulländad när jag fick veta att jag fick ta hand om honom. Jag svävade på moln när vi åkte hem den dagen. Sen var det han och jag i lite mer än två år.

TÄVLINGAR
Varken han eller jag var väl egentligen inte så superintresserade av att tävla men vi hann med ett par CR iaf, och det var roligt. Vi tävlade inte för att det var tävling utan bara för att ha kul, och kul var det. Det var nog varken snyggt eller säkert (lite brist i kontrollen skulle jag tro) men det var roligt, och det var huvudsaken. Första gången hoppade vi 60 och 70, med nolla i 70 och en avflygning i 60. Andra gången hoppade vi 70 och 80 med nolla i 70 och ett pet i 80. Jag var hur nöjd som helst båda gångerna. Min fina lilla prins!

HEJDÅ
Fick jag aldrig säga. Han skulle gå på bete i ca 3-4 veckor och det var inge mening att vara där eftersom han inte gick att få in från hagen på sommaren (utan linor osv vill säga). När mina kusiner var hos mig en dag för att fira min födelsedag så frågade Jesper (min ena kusin) om det inte var jobbigt att Tuffis var såld och hade åkt. Tror ni jag fick en chock eller? Alex hade inte sagt ett ljud till mig! Det var tacken för 2 år av hängivenhet, då jag hade ställt upp i vått och torrt. Jag grät floder i flera månader. Hon hade gett bort honom med utrustning och allt till en ridskola? Hästen var ju för sjutton över 20 år, troligen 22 kom veterinären ram till. Där skulle han gå lite lätt, dock utnyttjade dom honom och han dog ca 6 månader sedan av troligtvis överansträngning. Frågan jag ställde mig 100 ggr var, varför fick inte jag honom? Varför? Lena sa att Alex antagligen var sur för att det gick bättre för mig med honom än för henne och hon ville inte se att någon annan klarade av honom. Jag var sjukligt ledsen.



Vi fick iaf lite mer ä 2 år, och det var otroligt fina, roliga och lärorika år. Men jag hade verkligen velat säga hejdå! Jag opas du har det bra Tuffis :)