Mikaela

Bilderna är få och dåliga, jag har dessutom inte sparat orginalen utan har bara med text på. Klantigt jag vet.

Mr Tuffguy även kallad Tuffis var min första privata sköthäst. Red honom 1-2 dagar i veckan oh ibland när ägaren var borta, vilket hon var ganska ofta. Lyckan var fulländad även då Han egentligen inte var någon optimal första sköthäst. Dock stod han hos min faster så hjälpen fanns där hela tiden trots att jag bara var 11 år.

MR TUFFGUY
Var en c-ponny på då ca 18 år. Ingen visste väl så mycket om honom egentligen, mer än att han tyvärr var misshandlad tidigare och därför var rädd (läs panikslagen) för det mesta, slangar, klippmaskiner, män, spön osv. Han var väl runt 138 cm i mankhöjd skulle jag tro och stickelhårig fux. Även fast han var specell så var han gudasnäll när han litade på dig och hur gó och mysig som helst.

Han var het som tusan, hade väl säkert gått mycket bättre om jag ridit honom idag men han var svårriden och egentligen mer svårriden än vad som var optimalt för mig. Han kunde gå fint i dressyren men om han fick välja så taktade han gärna med huvudet rakt upp i luften. Hoppning var det han gillade bäst även om han kanske inte var speciellt snäll eller pålitlig där heller. Kunde stanna rakt upp och ned trots att man kommit helt rätt osv, och stannade han hade man tur om man satt kvar för det var verkligen tvärniter han gjorde.

VÅRT FÖRSTA MÖTE
Jag var hos min faster och red min kusins ena ponny och då hade Alex just tränat för Lena (min faster) på Tuffis. Lena frågade helt enkelt om Alex kunde tänka sig att jag red honom något varv på banan just eftersom hon ville att Alex hade honom ett par dagar i veckan. Sagt och gjort, och även om hästen var halvt vild och taktade hela varvet runt på travbanan så var jag kär. Jag blev totalt förälskad i denna ponny! Lyckan var fulländad när jag fick veta att jag fick ta hand om honom. Jag svävade på moln när vi åkte hem den dagen. Sen var det han och jag i lite mer än två år.

TÄVLINGAR
Varken han eller jag var väl egentligen inte så superintresserade av att tävla men vi hann med ett par CR iaf, och det var roligt. Vi tävlade inte för att det var tävling utan bara för att ha kul, och kul var det. Det var nog varken snyggt eller säkert (lite brist i kontrollen skulle jag tro) men det var roligt, och det var huvudsaken. Första gången hoppade vi 60 och 70, med nolla i 70 och en avflygning i 60. Andra gången hoppade vi 70 och 80 med nolla i 70 och ett pet i 80. Jag var hur nöjd som helst båda gångerna. Min fina lilla prins!

HEJDÅ
Fick jag aldrig säga. Han skulle gå på bete i ca 3-4 veckor och det var inge mening att vara där eftersom han inte gick att få in från hagen på sommaren (utan linor osv vill säga). När mina kusiner var hos mig en dag för att fira min födelsedag så frågade Jesper (min ena kusin) om det inte var jobbigt att Tuffis var såld och hade åkt. Tror ni jag fick en chock eller? Alex hade inte sagt ett ljud till mig! Det var tacken för 2 år av hängivenhet, då jag hade ställt upp i vått och torrt. Jag grät floder i flera månader. Hon hade gett bort honom med utrustning och allt till en ridskola? Hästen var ju för sjutton över 20 år, troligen 22 kom veterinären ram till. Där skulle han gå lite lätt, dock utnyttjade dom honom och han dog ca 6 månader sedan av troligtvis överansträngning. Frågan jag ställde mig 100 ggr var, varför fick inte jag honom? Varför? Lena sa att Alex antagligen var sur för att det gick bättre för mig med honom än för henne och hon ville inte se att någon annan klarade av honom. Jag var sjukligt ledsen.



Vi fick iaf lite mer ä 2 år, och det var otroligt fina, roliga och lärorika år. Men jag hade verkligen velat säga hejdå! Jag opas du har det bra Tuffis :)