Mikaela

i torsdag bestämde jag mig faktiskt för att hänga på Linn & Acke för lite hoppning. Jag har varit otroligt dålig på att hoppa på sistonde (pga tidsbrist i och med alla dressyrtävlingar). Ärligt talat var jag ganska nervös faktiskt, Caga blir bäst om hon hoppas regelbundet och det blir faktiskt jag också. Sagt och gjort, vi byggde upp lite hinder i ridhuset, en oxer, lite travbommar, ett kryss och ett räcke med vattenmatta, också ett hinder på ena volten. Dessa kunde man rida lite linjer och småbanor med. I början skuttade vi runt med hinder på typ 65-70. Vi avslutade med att höja upp till runt en meter, lite mindre på vissa och oxern var nog snäppet högre.

Min häst var underbar! Hon var att hoppa som hon var på provridningen (fast mer reglerbar) innan vi fick en svacka i och med ett misstag på ridskolan. Duktiga, duktiga häst. Hon tvekade inte alls, var inte motig, tittig eller dummade sig. Hon var helt positiv och hoppade underbart. Hon hoppade inte av när hon kände för det utan när jag sa att hon skulle det, jag kunde till och med lägga henne riktigt nära och hon väntade ut mig. Känslan var inte som många ggr tidigare " jag-hoppar-för-din-skull" utan det var "jag-hoppar-för-att-det-är-skitkul". Riktigt roligt var det. Så det ska in mer hoppning på schemat, hoppas att vi ska kunna starta någon 95-1 m i slutet på året. Är himla stolt över min lilla stjärna! <3